Elin

I Lördags stal bankomaten i Skutskät mitt kontokort. Okej, det må så vara. Sånt händer.

Men imorse, när jag ringde till kontoret i Skärplinge och berättade historien blev jag inte så trevligt bemött. Tanten i andra änden av luren riktigt dumförklarade mig. Och sånt tycker jag inte om.
Hon fick mitt personummer och kollade upp saken:

-Ja, men här står det inget om att ditt kort blivit makulerat, vilket det blir om automaten tar det.
-Nehej.
-Är du säker på att du inte fick tillbaka kortet?
-Öh, ja. Det försvann ju in i automaten.
-Jaha, men du kan inte kolla i plånboken en gång till då? Ifall det ligger där?

Bitch.

Jag frågade om jag skulle ringa till kontoret i Skutskär och fråga om de hittat mitt kort. Det behvöde jag inte göra. Hon kunde göra det, och återkomma.

I min röstbrevlåda fanns senare ett meddelande:

-Jag pratade med kontoret i Skutskär, och de hade hittat ditt kort i automaten. Så det var som vi trodde.

Vi trodde???

Är grymt irreterad över det här bemötandet. Jag skulle iaf få ett nytt kort hem gratis. Tack och lov.

Jag hatar verkligen när folk behandlar en som man vore mindre vetande. Som om man vore dum i huvudet och verkligen inte förstår någonting. Ofta man skulle palla ringa till banken om kortet låg i plånboken redan.

Sen skulle jag ringa till företaget som har hand om vår hemtelefon. Men jag kunde inte komma in på hemsidan. Och jag kunde inte komma fram på deras telefonnummer. Suck. Jag anar buffel och båg.

Någon som vet något om Adamo?