CRP
Idag har jag varit på barnlab och kikat. Körde lite blodstatus och kikade på lite annat smått å gott inne på själva labbet... Sen följde jag med ut på provtagningsrundan. Det var intressant. Men när hon stack det första barnet höll jag nästan på att börja gråta! Stackars, små, söta barn, så mycket vissa måste kämpa igenom! Det är så tappra!
Sen tuffade jag på mig iaf. Så jag kikade på två lite större barn ~2-3år. Ett litet mindre, som hon stack i foten, så det var roligt att se! Och sen en liten neonatal, den såg jag inte så mkt av, för han/hon var invirade i en filt, och de är ju inte särskilt stora.
Gick även förbi en litensväng utanför kuvöserna, och fick se ett yttepyttelitet knytte... Så otroligt små förtidigtfödda man kan rädda alltså!!!
Sist på dan så körde jag blodstatus och CRP på mig själv. Allt såg så bra ut så, förutom CRP som var lite förhöjt... Och det bekräftade mina misstankar... Har känts som att jag har nåt i kroppen på sistone alltså, men inget som brytit ut än. Men när jag såg mitt CRP kände jag mig genast mycket sjukare! Haha!!!
(CRP är ett protein som man kan mäta och som visar på om man har en infektion i kroppen)
Så emlig som jag var ville jag sova hela vägen hem. Tog bussen, så jag skulle få sova så länge som möjligt. Det gick bra ända till björklinge... Där var första stället man fick kliva av på, och där började en inspelad röst ropa ut hållplatserna... Ni vet, så som det brukar vara ibland. Det vara bara det att innan varje utrop kom det ett skyhögt, skärande pling, så det bara skrålade i öronen. Tror ni jag kunde somna om? Plingade med ungefär 1-2 minuters mellanrum, och man ryckte till varje gång. Inte någon drömfärd direkt...
Nu på kvällskvisten har jag och lukas varit ut på en longwalk... Skönt! Synd att det blir mörkt så snabbt bara... Men haha, vilken jakthund han är alltså! Han går å nosar på ena sidan vägen. Jag hör att det knakar till inne i skogen på andra sidan. Typ ett rådjur eller nåt lät det som. Lukas märker ingenting! Haha!!! Men sen på tillbakavägen när han nosade på den sidan av vägen, då märkte han det däremot!
Nej, nu börjar jag sakna M. Tycker han kan komma hem imorn! ;-)
Sen tuffade jag på mig iaf. Så jag kikade på två lite större barn ~2-3år. Ett litet mindre, som hon stack i foten, så det var roligt att se! Och sen en liten neonatal, den såg jag inte så mkt av, för han/hon var invirade i en filt, och de är ju inte särskilt stora.
Gick även förbi en litensväng utanför kuvöserna, och fick se ett yttepyttelitet knytte... Så otroligt små förtidigtfödda man kan rädda alltså!!!
Sist på dan så körde jag blodstatus och CRP på mig själv. Allt såg så bra ut så, förutom CRP som var lite förhöjt... Och det bekräftade mina misstankar... Har känts som att jag har nåt i kroppen på sistone alltså, men inget som brytit ut än. Men när jag såg mitt CRP kände jag mig genast mycket sjukare! Haha!!!
(CRP är ett protein som man kan mäta och som visar på om man har en infektion i kroppen)
Så emlig som jag var ville jag sova hela vägen hem. Tog bussen, så jag skulle få sova så länge som möjligt. Det gick bra ända till björklinge... Där var första stället man fick kliva av på, och där började en inspelad röst ropa ut hållplatserna... Ni vet, så som det brukar vara ibland. Det vara bara det att innan varje utrop kom det ett skyhögt, skärande pling, så det bara skrålade i öronen. Tror ni jag kunde somna om? Plingade med ungefär 1-2 minuters mellanrum, och man ryckte till varje gång. Inte någon drömfärd direkt...
Nu på kvällskvisten har jag och lukas varit ut på en longwalk... Skönt! Synd att det blir mörkt så snabbt bara... Men haha, vilken jakthund han är alltså! Han går å nosar på ena sidan vägen. Jag hör att det knakar till inne i skogen på andra sidan. Typ ett rådjur eller nåt lät det som. Lukas märker ingenting! Haha!!! Men sen på tillbakavägen när han nosade på den sidan av vägen, då märkte han det däremot!
Nej, nu börjar jag sakna M. Tycker han kan komma hem imorn! ;-)
Kommentarer
Postat av: Emma
Gillar inte heller mörkret, rätt vad det är så blir det kolsvart och läskigt. Jag önskar också att vi bodde närmare!! Du är alltid välkommen på idolafton hos mig. :)
Trackback